Historien bakom Östersunds Motorstadion blev verklighet

Jag vill här visa min bild av hur Östersunds Motorstadion blev verklighet. Det finns säkert en del
tankar och synpunkter som inte delas av alla. Men jag tror att det mesta stämmer, så ha överseende
med påståenden som du inte gillar.
Det kan inte finnas någon idrottsanläggning som haft så jobbig tillkomst som Lungre Motorcentrum,
numera Östersunds Motorstadion. Det tog 17 år från första mötet, tills spaden äntligen kunde sättas
i jorden. Tyvärr så fick inte Jämtlands MK:s två största förespråkare för ett eget motorstadion,
uppleva hur banorna växte fram. Både Gordon Brohlén och Ingvar Enevärn dog innan några tävlingar
körts i Lungre, som banområdet hette på den tiden.
Det var just Gordon som i december 1964 kallade till första mötet. I stadsfullmäktiges sessionssal på
rådhuset, redogjorde Gordon för klubbens behov av permanenta för mc, gocart och bilar. För att
riktigt intressera politikerna, tog han fram argument som grundligare körkortsutbildning och bättre
trafiksäkerhetsarbete. Dessutom skulle utbildningen inför högertrafikomläggningen kunna ske
mycket smidigare. Tydligen så lyssnade beslutsfattarna på vissa delar av Gordons föredragning.
Redan nästa sommar var markfrågan löst tyckte de styrande. JMK fick då ett gentilt erbjudande om
att disponera en bit av gamla soptippen i Nifsåsen. Där skulle en minimal gocartbana ha fått plats.
Något utrymme för publikparkeringar och annan verksamhet fanns inte så Gordon tackade hövligt
nej till erbjudandet.
Stadsfullmäktige tillsätter nu första utredningskommittén angående lokalisering av motorstadion. I
augusti 1965 fick Gordon och JMK draghjälp av ett gäng bilburna ungdomar som ville ha någonstans
att meka. Det var en lättare nöt att knäcka. Ett år senare blir klubben anvisade lokaler i Gräfsåsen. En
inte helt perfekt lokal, men för 28 000:- skulle det gå att inreda och utrusta lokalerna. Finansieringen
klarades tack vare ett bidrag från allmänna arvsfonden. Det blev till och med några tusenlappar över
av bidraget. Agne Ottosson och Ryde Brundin var två av pådrivarna som kunde glädjas åt en högtidlig
invigning i slutet av oktober 1967. Motorgården fungerade bra, men aktiviteterna dämpades något
av en verktygsstöld 1969. Verksamheten avvecklades 1972, då kommunen ville ha tillbaka lokalerna.
Gordon jobbar oförtrutet vidare med planerna för ett motorstadion. I december 1967 presenterar
Gordon kompletta ritningar på motorstadion i anslutning till Ope flygfält. För 2,4 miljoner skulle det
gå att bygga en riktig racingbana på 5,2 km, banor för gocart och motocross samt läktare, p-platser
och tillfartsvägar. Klubben kommer inte överens med markägaren och hittar inte heller någon
finansiell lösning.
1968 hände något som rätt skött hade kunnat sätta ordentlig fart på byggandet av ett motorstadion.
Östersunds kommun uppvaktades nämligen av en delegation från BMW, Porsche och Mercedes.
Tyskarnas önskemål var att kunna förlägga permanenta vintertester till Mosjön. Östersunds kommun
tackade nej. Anläggningarna finns idag i Arjeplog och Arvidsjaur med verksamheter som årligen
omsätter flera hundra miljoner kronor.
1969 tillsätts en ny utredning för lokalisering av motorbana. I december 1976 kommer ett
slutbetänkande. I yttrandet redogörs för vad som betecknas som ”uppdragets törnbeströdda väg i
den kommunala utredningstrafiken”. Slutbetänkandet förordar området norr om Frösöbron på
Östersundssidan som lämpligt för trafiksäkerhetsbana. Undrar just vad närmaste grannarna Jamtli
och Östersunds lasarett tyckte om förslaget?

1973 skickar JMK en ny skrivelse till kommunen. Fyrvalla är under avveckling och klubben kräver ett
nytt område där speedway och isracing kan köras. Klubben får nöja sig med svaret att en utredning
pågår.
1976 bildas en samarbetsgrupp med representanter från JMK, Frösö IF, Östersunds Snöskoterklubb
och SHRA. Senare så utökas gruppen med Östersunds Motorcykelklubb och Östersunds Motorklubb.
Samarbetet stöttas även av Jämtlands läns Trafiksäkerhetsförbund. Gordon Brohlén och Ingvar
Enevärn är drivande från JMK. Vid Gordons bortgång 1977 går Stefan Magnusson in i hans ställe.
Samarbetsgruppen bearbetar kommunen riktigt hårt och nu börjar någonting att hända. I april 1977
beslöt kommunstyrelsens AU att hemställa till fritidsnämnden att i samråd med byggnadsnämnden,
utreda lämplig plats för motorsportanläggning. Efter två veckor så har Fritidsnämnden utsett Ingrid
Hemmingsson, Arne Lööf och Lennart Andersson att jobba vidare med frågan. Ärendet hamnar så
småningom på stadsarkitekt Bo Larssons bord och nu kan planarbetet börja.
Efter två år är förslag till områdesplan för Kyrkås klar. Däri ingår förslag till samordning av skytte- och
motorverksamhet inom Lungreområdet. Planen fastställdes våren 1980.
Klubbens dåvarande ordförande Ingvar Enevärn, betecknar den 26 februari 1980 som en historisk
dag. Då meddelar fritidsnämndens ordförande Gunnar Dahl att 110 000:- avsatts till
detaljprojektering. Vidare så finns i Fritidsnämndens budgetförslag en miljon vardera för 1983 och
1984. Det var ett socialdemokratiskt vallöfte som skulle infrias. Under våren 1980 börjar, FFNS
detaljprojektera och Östersunds kommun försöker hitta en lösning på markägarfrågan. Det går ett
helt år utan att kommunen och markägaren hittar någon lösning.
Nu är Ingvar Enevärn riktigt frusterad för att ingenting händer. Ingvar arbetar, liksom markägaren
Gösta Persson, inom försäkringsbranschen fast i olika bolag. Ingvar är kontorschef hos Skandia som
har lokaler på norra sida av Gustav III torg. Göstas kontor ligger på torgets södra sida. Där är han
skadereglerare för Länets Försäkringsbolag. Den 27 maj 1981 beslutar de att ta en gemensam
arbetslunch. Det blir en mycket bra lunch. Mätta och belåtna kan herrarna lämna restaurang Tre
Tallar med ett arrendeavtal för fastigheten Lungre 1:10 underskrivet av båda parter.
Arrendekostnaden är indexreglerad och satt till 1000:- för det första året. Utöver det skulle
markägaren få 5% av arrangemangsnettot. Därmed är markägarfrågan löst och kommunstyrelsen kan
en månad senare klubba resterande beslut. Fritidsnämnden avsätter senare under året 2,8 miljoner
kronor till projektet.
I slutet av augusti är alla motorintresserade välkomna till Bringåsens Bygdegård. Ingvar kan nu
informera om projektets lyckliga lösning under våren och nu skall alla enas om i vilken turordning
banorna skall byggas. Banorna för folkrace och rallycross får högsta prioritet. Två dagar efter mötet
är arbetena på motorområdet igång. Det är mycket skog som skall avverkas. Riktigt mycket. Gösta
skänker allt virke till klubben. Han tycker det räcker om han får ett vedlass kört hem på gården. 2,5
månader efter byggstart är banorna grovbrutna. När Nuttevalsen körs i december samma år, körs en
av specialsträckorna i Lungre.
Under hösten bildas en arbetsgrupp för att styra byggnationerna. Ordförande är Gunnar Dahl. I
gruppen ingår fritidschefen Arne Lööf och några ledamöter ur fritidsnämnden. Sten Lindblom,FFNS,
blir ansvarig för projektering och jag får ansvaret för byggnationerna och ekonomisk uppföljning.
Från nu och framåt blir det många möten. Oftast ett/månad. Tydligen så tyckte nämnden att vi skötte
oss och gjorde ett gott arbete. De 2,8 miljonerna som avsattes till projektet, avsåg ersättning för
maskinkostnader och materiel. Ett antal tilläggsanslag godkänndes och när det var dags för invigning
hade anslagen ökat till 3,2 mille.

Under våren och sommaren 1982 är det mycket intensivt arbete på banan. Första byggnaderna
kommer på plats. Fd taxigaraget i Lit blir garage vid startplattan. En av BPAs byggbaracker blir
folkracesekretariat. Folkracebanan grusas och avspärrningar byggs. Ett år efter byggstart så är
folkracebanan besiktigad och godkänd av Svenska Bilsportförbundet. Första tävlingarna planeras till
november. Under en helg ska det köras publikfria tävlingar i folkrace och rally. Nu börjar en riktigt
jobbig tid för JMKs entusiaster. Polisens handläggare av motortävlingar, tolkar reglementet på sitt
eget sätt och avslår ansökningarna. Motiveringen är att området inte är riktigt inhägnat. Detta beslut
resulterar i många tappade sugar och allting står stilla ett halvår.
Klubben gör ett nytt försök nästa vår och efter påtryckningar från Bilsportförbundet och
Fritidskontort kommer så första tävlingstillståndet från polisen. Premiärtävlingen går den 4 juni 1983
och ytterligare fyra tävlingar hinner klubben köra under sommaren. Men det höll på att bli ett stort
problem till premiärtävlingen. Startplattan skulle inte hinna asfalteras. Markentreprenören var
överhopad med jobb. Med lite påtryckning löstes problemet. Tävlingsprogrammet trycktes
rekordsnabbt denna gång. Var klart redan på måndag i tävlingsveckan. När NCC fick se att
programmets baksida upptogs av en tackannons till asfaltläggarna för den fina startplattan, ja då blev
det fart på ”Jannes pojkar”.
Under sommaren tar även bygget av miniracing- och speedwaybanan fart. Miniracingbanan blir klar
för asfaltering under hösten. Beläggningsarbetena får vänta till våren därpå och då asfalteras norra
Sveriges läckraste MR-bana. På speedwayområdet blir det problem. Markens bärighet är allt för
dålig, så man måste gräv ur mängder med myrjord. Det som från början såg ut att bli oförutsedda
kostnader, räddades av schaktentreprenören Sven Karlbäck till att bli intäkter. Sven tog dit ett
sorteringsverk och körde dit en massa sand. Blandning av myrjord och sand såldes som prima
matjord för mycket pengar. Problemen kom senare. Nu behövdes stora mängder fyllnadsmassor och
det var bristvara. Det hela löste sig när biografen Röda Kvarn skulle rivas. Nisse Anderssons Åkeri
körde dit rivningsmassorna. Några tusen kubikmeter sten och tegel i gropen gjorde susen. Äntligen
kom speedwayområdet upp i planerad nivå.
Tredje byggnaden som kom till Lungre, var servicehuset. Huset hade tjänstgjort som Televerkets
kontor i Odenskog. Dom skulle bygga nytt och Nisse Andersson var ansvarig för rivning. Hos Nisse
jobbade ”Lill-Gunnar” Karlsson. Han såg direkt vilket perfekt servicehus gamla telekontoret skulle bli.
Hos Nisse Andersson jobbade länets säkraste husflyttartrio. Lillen i traktorn eller trailern och med
Göran och Weine i två riktigt stora mobilkranar. Den trojkan plus ett dussin hantlangare från
klubben, såg till att det tog endast tre dagar innan huset stad i Lungre. Och då hade huset lyfts över
en tolv meter hög björkallé. Flytten gjordes mitt i natten och gick otroligt smärtfritt. Bara två
vägmärken behövde flyttas och endast en bil fick stanna och vänta på möte. För det var svårt att
mötas efter den sju meter breda Stuguvägen. Huset var nämligen nio meter brett. Hus och transport
kostade 25 000:-. En skälig summa för en byggnad på 130 m2.
Matjordsförsäljningen var som tidigare nämnts en fin inkomstkälla. Ett annat arbete som ändrades
från kostnad till intäkt, var byggandet av anslutningsvägen till 87:an. En kvarts hektar med grov
granskog skulle avverkas för väglinjen. En väglinje som låg på kommunens mark. Avverkningen skulle
bli ett jättejobb för klubbens medlemmar men det löste sig enkelt. Norrskog skulle ha en skogsdag
med bland annat visning av olika skogsmaskiner. Dom fick erbjudandet att avverka väglinjen om dom
lade upp virket snyggt och prydligt på vår plan. Dessutom fick dom hyra servicehuset som
serveringslokal. Klubben sålde virket och tillsammans med hyran blev det ett netto på 42 000:-. Inte
illa för den avverkningen.

Sedan följer många år med mycket arbete och många tävlingar. Nya byggnader kommer på plats och
servicen för de tävlande utökas. Trotjänarna lägger oftast ner en semestervecka i Lungre, förutom all
tid före, under och efter en tävling. Att namnge alla duktiga är ogörligt. Även om listan skulle göras
riktigt lång, så blir säkert någon glömd och det skulle vara tråkigt.
Ett av de viktigare uppdragen inför ett planerat arbete, var att låna de maskiner som behövdes.
Kanske viktigare ändå, var att se till att lånad utrustning återlämnades på avtalad tid. Om inte det
sköttes, ja då var det meningslöst att komma tillbaka. Först på önskelistan stod under början av
byggtiden en egen traktor. Nisse Anderssons Åkeri hjälpte oss så långt det var möjligt, men även där
var ibland alla maskiner upptagna även på helgerna.
Från 1981 var Roger Amrén ordförande i klubben. Roger hade sitt arbete på NNP Maskin. Där gjord
Roger ett riktigt kap. En av NNPs kunder fick stora betalningsproblem och klubben fick överta
restskulden på en relativt fräsch lastmaskin, Volvo BM 846. Med egen traktor, blev det avsevärt
mycket enklare att jobba i Lungre.
Nytt årtusende firas med nya och välkomna grannar. När Jämthalka beslutar bygga halkövningsbana,
blev det betydligt mer liv och rörelse i området. Och det behövdes, för det hade varit många inbrott
när JMK var ensam på området.
En bit på 2000 är det så dags för nästa stora byggprojekt på Motorstadion. Gocartbana, servicehus
och vandrarhem. Tre stora saker där jag inte var delaktig i någon större omfattning. Vill därför att
någon mer lämpad dokumenterar dessa objekt.
Sture Persson

text läggas till

”Några tusen kubikmeter sten och tegel i gropen gjorde susen”

text läggs till

Rallyhistorik, Jämtlands MK Ver 2017

Jämtlands Motorklubb, JMK, bildades 1924 och är alltså på god väg mot 100- årsjubileum.
Under en så lång tidsperiod, har det helt naturligt varit många upp- och nedgångar i
klubbens verksamhet. Men i stort kan man dock säga att JMK är och har varit en mycket
driftig klubb. Det gäller både antalet aktiva och antalet arrangemang. Under storhetstiden i
slutet av förra århundradet, var det inte många motorklubbar i Sverige som kunde mäta sig i
verksamhet med JMK. När klubben var som störst i början på åttiotalet, hade 441
medlemmar någon form av licens för bilsport. Till detta kommer klubbens aktiva på MC-
sidan. När Svenska Bilsportförbundet hade en licensvärvningskampanj strax före sekelskiftet,
var JMK enda klubben med över 200 licensierade. När det gäller att arrangera många
tävlingar var JMK alltid i topp i Sverige från början av sjuttiotalet till år 2000. Minst ett
tävlingstillfälle per månad hörde till vanligheterna då.

För att bli klubbmästare i rally 1975,
fanns det 14 deltävlingar att ställa upp i. Tre SM-deltävlingar på ett år och fyra nationella
rallytävlingar på en månad inger också respekt. Numer är verksamhet nere på en mer
normal nivå. Idag är Östersunds Motorstadion navet i klubbens verksamhet. Området
började bebyggas 1981 och har idag banor för folkrace, rallycross, gocart, miniracing och
rundbana för MC. Dessutom finns många olika servicebyggnader och samlingslokaler.
Tyvärr så finns idag mycket litet med dokumentation från klubbens första 37 år. I samband
med en brand 1961 förstördes alla tävlingshandlingar. Det enda som återstår från den tiden,
är mötesprotokollen som förvarades hemma hos ordförande Gordon Brohlén. Följande
resumé är hämtad från dessa protokoll.
JMK var inte ens halvåret gammal, när första tävlingen kördes. En tillförlitlighetstävling över
185 km som avslutades med backtävling från Vallsundet upp till Frösö kyrka. En intressant
notering från första årens verksamhet, var tävlingarnas längd. Ofta var det 25-30 mil som
skulle köras. Rekordet tar nog tävlingen den 3 mars 1929 som var hela 45 mil lång på
förmodligen inte allt för fina vintertävlingar. Det var säkert ordentliga strapatser, då
deltagarna inte var allt för rutinerade. Yrkeschaufförer räknades som proffs och fick inte
delta i tävlingarna. I början av trettiotalet, fick JMK känning av allt bistrare tider.
Medlemsantalet sjönk och årsavgiften sänktes från 10:- till 7:-.
1934 var det så dags för klubbens första jubileum. 10 år skulle firas. Då festades det till
ordentligt. Så ordentligt att inte bara alla flaskor tömdes, utan även klubbkassan. Detta
innebar att verksamhet låg nere under 1935, på grund av stora likviditetsproblem.
Naturligtvis så låg verksamheten nere även under andra världskriget. 1947 är det så dags för
uppstart igen. 33 bilar och motorcyklar startade i först OT-tävlingen. OT stod för orientering
och tillförlitlighet. Året därpå var det premiär på biltävling Östersunds Travbana och även
inledningen på ett trivsamt samarbete mellan motor-och travfolk.
JMK arrangerade större och större tävlingar. Klubben växte snabbt, då det fanns ett stort och
grundmurat motorintresse i länet. 1954 var det så dags att bilda underavdelningar ute i
länet. I Strömsund bildades MK Norra, Sveg fick MK Södra och i Hammarstrand återfanns MK
Östra.
En kort period fanns verksamhet även i Funäsdalen och Sikås. Lokalavdelningarna var
väl så verksamma som moderklubben. Tävlingarna Kärleksstigen, Härjedalsbrickan,
Luciajakten och Tjuvfiskarslingan var klassiska OT-tävlingar som sköttes av
underavdelningarna. Storsjöpokalen och LT-trofén var renodlade bilorienteringar som
moderklubben ansvarade för. Pokalen kördes första gången 1952 var många gånger
deltävling i SM. Tävlingen gick i graven 1991. Då som finaltävling i Nordiska Mästerskapen.
Under femtiotalet bidrog JMK stort till att KAKs Midnattssolsrally blev en mycket populär
tävling. Ofta var start eller mål förlagt till Östersund. Sporrade av framgångarna med den
tävlingen, började klubben planera ett eget stort rally. Efter några års förberedelser, kunde
tävlingsledaren Gordon Brohlén bjuda in till premiärtävling för Jämt-Rallyt 1961. Succé direkt
och året efter var det dags för SM. Tävlingen kördes årligen fram till 1972. 1973 behövdes
som planeringsår, för jubileumsåret 1974 ingick Jämt-Rallyt som deltävling i European Rally
Championship. Med hela 45 mil specialsträckor i tävlingen och endast 80 startande, blev det
ett ordentligt ekonomiskt bakslag. En kommunal förlustgaranti på 50 000:- räddade klubben
från konkurs. Tävlingen blev mycket dock mycket omskriven. För första gången i Sverige, var
det direktrapportering av tider från specialsträckorna och databaserad resultatredovisning.
Lite kuriosa från den tävlingen var en märklig stallorder för att utse totalsegrare. Stig
Blomqvist och Per Eklund var då mycket överlägsna i sina Saab V4:or. Saabs tävlingschef
Bosse Svanér kunde ha lite roligt och bestämde att den som låg tvåa vid halvtidsuppehållet,
fick åka resten av tävlingen på samma omgång Dunlop-däck. Stig var några sekunder efter
Per vid uppehållet i Österström och var därmed chanslös på totalsegern.

Under 70- och 80-talet utnyttjades JMK flitigt av Svenska Bilsportförbundet som SM-
arrangör. Vid 23 tillfällen var klubben ansvarig för mästerskapstävling i rally, backe,

bilorientering eller isracing för bilar. Lägg därtill VM-kval och SM-deltävlingar i isracing för
MC, så förstår man att vissa saker blev lidande i klubben. Tex medlemsvård. Det resulterade i
en hel del avknoppningar från klubben. Klubbar bildades i Föllinge, Stugun, Krokom och
Offerdal. Under en kort tid fanns det klubbar även i Gimdalen, Revsund och Järpen. Mer om
dessa klubbar på annan plats.
Som tidigare nämnts, så kördes i JMKs regi många rallytävlingar under ett verksamhetsår.
Många levde bara så länge namnsponsorerna var villiga att betala. Tävlingarna som alltid var
återkommande var Jämt-Natta, Nuttevalsen och Kanonrundan.
Jämt-Natta kördes första gången 1966 och då i samarbete med MK Nordjämten. Åke
”Bryggarn” Andersson från Uppsala segrade. 1968 var tävlingen ett riktigt mastodontprov.
Totalt 45 mil med halvtidsvila i Strömsund. Nu kördes inte de tre sista sträckorna då
tävlingsfältet var rejält försenat. Funktionärerna blev less på att vänta och åkte helt sonika
hem. Ganska fårståligt, då första bil kom till slutmålet i Östersund kl 3 på morgonen. 1986
ingick Jämt-Natta som deltävling i JSM. Tävlingen har ofta körts samma helg som Svenska

Rallyt. Då är det naturligt att flesta segrarna kommer från distriktet. Hasse Hansson är bäst
med sex vinster.
Även Nuttevalsen såg dagens ljus 1966. Premiärsegrare var Edvin Larsson i trimmade
klassen och Kjell Hellgren i standardklassen. Båda två körde för JMK. Tävlingsnamnet är
säkert lite märkligt för många. Så här ligger det till. På sextiotalet fanns det mycket populära
TV-programmet Hylands Hörna. John Elfström, mera känd som Åsa-Nisse, var en
återkommande gäst i i programmet. John gjorde en roll som ”Nutte” i Hörnan. Fler av
tävlingens sträckor kördes runt Aspås och då John Elfström har sina rötter i Aspås, ja då
förstår ni hur tävlingen fick sitt namn. När John ”Nutte” Elfström blev medveten om att en
rallytävling uppkallats efter honom, då skänkte John ett vandringspris till snabbaste förare
på specialsträckan som gick i närheten av hans barndomshem. Första inteckningen togs av
Gunnar Olsson, JMK. Sten-Erik Eriksson från Sundsvall blev först till tre inteckningar och tog
priset för gott. Längsta tävlingen kördes 1980. Roland Jonsson och Låbbas Berggren hade
snickrat ihop en bana med 19 st specialsträckor. Ingemar Strömberg från MK Nordjämten,
segrade i mastodontprovet och hade en körtid på över 2,5 timmar över de 18 milen
specialsträckor. Ingemar fick fyra tävlingsdäck i förstapris. En liten tröst för Ingemar som kört
slut på åtta däck under tävlingen.
Sandström & Ljungqvist gjorde under en femårsperiod en ekonomisk storsatsning på
tävlingen. Nuttevalsen blev snudd på en riksangelägenhet för Sveriges rallyförare. Ingen
annan enskild rallytävling hade så generöst med prispengar som Nuttevalsen. Det
resulterade i högkvalitativa startfält med många deltagare ur den yppersta eliten. Senaste
och upplaga nr 36 av Nuttevalsen avgjordes 2008 i Rissna. Sten-Erik Eriksson och Jörgen
Edholm, Stuguns MK, är bäst med sex totalsegrare var i tävlingen. Flitigaste deltagare är
Stefan Jonsson, JMK, med trettio år i Nuttevalsens spår.
Kanonrundan är den tävling som rent ekonomiskt betytt mest för JMK. En kort tävling med
relativt små förberedelser och billiga omkostnader på Grytans Skjutfält. Tävlingen hade alltid
stora startfält och drog mycket publik. Lågt räknat gav tävlingen ett netto i snitt på minst 25
tusen/tävlingstillfälle. Kanonrundan kördes 31 gånger innan Försvarsmakten satte stopp för
rallytävlingar på skjutfältet 2003. Med andra ord, så har tävlingen dragit in mellan 3⁄4 och 1
miljon kronor till klubbkassan. Göran Westman var upphovsman till Kanonrundan som
kördes första gången 1973 och då med Roland Haglund som segrare. Sen handlade det
mycket om Hasse Hansson. Mellan 1975 och 1995 segrade Hasse 13 gånger och det i en
mängd olika bilmärken.
1994 är ett år som satt många spår i länets och även svensk rallyverksamhet. JMK fyllde
jämna år och skulle fira det med någon form av jubileumstävling. Då var det 30 år sedan
Svenska Rallyt till Midnattssolen senast kördes och det tillsammans med JMKs 70 år, blev en
perfekt anledning att jubilera. Det tyckte även vägverket och upplät för första gången sedan
1967, allmänna vägar för rallyändamål. Tävlingen döptes till Midnattssolsrallyt i Jämtland
och var en deltävling i Klassiska Rallycupen. Tänk att återigen få köra Husås-Anviken. Sylvia
Österberg, PI Valfridsson och alla övriga deltagare var lyriska vid målgång. Vägverket tyckte
tydligen att JMK skötte sig, för sedan har det varit relativt enkelt att få utnyttja allmänna
vägar i samband med mästerskapstävlingar.

Sture Persson