Jag vill här visa min bild av hur Östersunds Motorstadion blev verklighet. Det finns säkert en del
tankar och synpunkter som inte delas av alla. Men jag tror att det mesta stämmer, så ha överseende
med påståenden som du inte gillar.
Det kan inte finnas någon idrottsanläggning som haft så jobbig tillkomst som Lungre Motorcentrum,
numera Östersunds Motorstadion. Det tog 17 år från första mötet, tills spaden äntligen kunde sättas
i jorden. Tyvärr så fick inte Jämtlands MK:s två största förespråkare för ett eget motorstadion,
uppleva hur banorna växte fram. Både Gordon Brohlén och Ingvar Enevärn dog innan några tävlingar
körts i Lungre, som banområdet hette på den tiden.
Det var just Gordon som i december 1964 kallade till första mötet. I stadsfullmäktiges sessionssal på
rådhuset, redogjorde Gordon för klubbens behov av permanenta för mc, gocart och bilar. För att
riktigt intressera politikerna, tog han fram argument som grundligare körkortsutbildning och bättre
trafiksäkerhetsarbete. Dessutom skulle utbildningen inför högertrafikomläggningen kunna ske
mycket smidigare. Tydligen så lyssnade beslutsfattarna på vissa delar av Gordons föredragning.
Redan nästa sommar var markfrågan löst tyckte de styrande. JMK fick då ett gentilt erbjudande om
att disponera en bit av gamla soptippen i Nifsåsen. Där skulle en minimal gocartbana ha fått plats.
Något utrymme för publikparkeringar och annan verksamhet fanns inte så Gordon tackade hövligt
nej till erbjudandet.
Stadsfullmäktige tillsätter nu första utredningskommittén angående lokalisering av motorstadion. I
augusti 1965 fick Gordon och JMK draghjälp av ett gäng bilburna ungdomar som ville ha någonstans
att meka. Det var en lättare nöt att knäcka. Ett år senare blir klubben anvisade lokaler i Gräfsåsen. En
inte helt perfekt lokal, men för 28 000:- skulle det gå att inreda och utrusta lokalerna. Finansieringen
klarades tack vare ett bidrag från allmänna arvsfonden. Det blev till och med några tusenlappar över
av bidraget. Agne Ottosson och Ryde Brundin var två av pådrivarna som kunde glädjas åt en högtidlig
invigning i slutet av oktober 1967. Motorgården fungerade bra, men aktiviteterna dämpades något
av en verktygsstöld 1969. Verksamheten avvecklades 1972, då kommunen ville ha tillbaka lokalerna.
Gordon jobbar oförtrutet vidare med planerna för ett motorstadion. I december 1967 presenterar
Gordon kompletta ritningar på motorstadion i anslutning till Ope flygfält. För 2,4 miljoner skulle det
gå att bygga en riktig racingbana på 5,2 km, banor för gocart och motocross samt läktare, p-platser
och tillfartsvägar. Klubben kommer inte överens med markägaren och hittar inte heller någon
finansiell lösning.
1968 hände något som rätt skött hade kunnat sätta ordentlig fart på byggandet av ett motorstadion.
Östersunds kommun uppvaktades nämligen av en delegation från BMW, Porsche och Mercedes.
Tyskarnas önskemål var att kunna förlägga permanenta vintertester till Mosjön. Östersunds kommun
tackade nej. Anläggningarna finns idag i Arjeplog och Arvidsjaur med verksamheter som årligen
omsätter flera hundra miljoner kronor.
1969 tillsätts en ny utredning för lokalisering av motorbana. I december 1976 kommer ett
slutbetänkande. I yttrandet redogörs för vad som betecknas som ”uppdragets törnbeströdda väg i
den kommunala utredningstrafiken”. Slutbetänkandet förordar området norr om Frösöbron på
Östersundssidan som lämpligt för trafiksäkerhetsbana. Undrar just vad närmaste grannarna Jamtli
och Östersunds lasarett tyckte om förslaget?

1973 skickar JMK en ny skrivelse till kommunen. Fyrvalla är under avveckling och klubben kräver ett
nytt område där speedway och isracing kan köras. Klubben får nöja sig med svaret att en utredning
pågår.
1976 bildas en samarbetsgrupp med representanter från JMK, Frösö IF, Östersunds Snöskoterklubb
och SHRA. Senare så utökas gruppen med Östersunds Motorcykelklubb och Östersunds Motorklubb.
Samarbetet stöttas även av Jämtlands läns Trafiksäkerhetsförbund. Gordon Brohlén och Ingvar
Enevärn är drivande från JMK. Vid Gordons bortgång 1977 går Stefan Magnusson in i hans ställe.
Samarbetsgruppen bearbetar kommunen riktigt hårt och nu börjar någonting att hända. I april 1977
beslöt kommunstyrelsens AU att hemställa till fritidsnämnden att i samråd med byggnadsnämnden,
utreda lämplig plats för motorsportanläggning. Efter två veckor så har Fritidsnämnden utsett Ingrid
Hemmingsson, Arne Lööf och Lennart Andersson att jobba vidare med frågan. Ärendet hamnar så
småningom på stadsarkitekt Bo Larssons bord och nu kan planarbetet börja.
Efter två år är förslag till områdesplan för Kyrkås klar. Däri ingår förslag till samordning av skytte- och
motorverksamhet inom Lungreområdet. Planen fastställdes våren 1980.
Klubbens dåvarande ordförande Ingvar Enevärn, betecknar den 26 februari 1980 som en historisk
dag. Då meddelar fritidsnämndens ordförande Gunnar Dahl att 110 000:- avsatts till
detaljprojektering. Vidare så finns i Fritidsnämndens budgetförslag en miljon vardera för 1983 och
1984. Det var ett socialdemokratiskt vallöfte som skulle infrias. Under våren 1980 börjar, FFNS
detaljprojektera och Östersunds kommun försöker hitta en lösning på markägarfrågan. Det går ett
helt år utan att kommunen och markägaren hittar någon lösning.
Nu är Ingvar Enevärn riktigt frusterad för att ingenting händer. Ingvar arbetar, liksom markägaren
Gösta Persson, inom försäkringsbranschen fast i olika bolag. Ingvar är kontorschef hos Skandia som
har lokaler på norra sida av Gustav III torg. Göstas kontor ligger på torgets södra sida. Där är han
skadereglerare för Länets Försäkringsbolag. Den 27 maj 1981 beslutar de att ta en gemensam
arbetslunch. Det blir en mycket bra lunch. Mätta och belåtna kan herrarna lämna restaurang Tre
Tallar med ett arrendeavtal för fastigheten Lungre 1:10 underskrivet av båda parter.
Arrendekostnaden är indexreglerad och satt till 1000:- för det första året. Utöver det skulle
markägaren få 5% av arrangemangsnettot. Därmed är markägarfrågan löst och kommunstyrelsen kan
en månad senare klubba resterande beslut. Fritidsnämnden avsätter senare under året 2,8 miljoner
kronor till projektet.
I slutet av augusti är alla motorintresserade välkomna till Bringåsens Bygdegård. Ingvar kan nu
informera om projektets lyckliga lösning under våren och nu skall alla enas om i vilken turordning
banorna skall byggas. Banorna för folkrace och rallycross får högsta prioritet. Två dagar efter mötet
är arbetena på motorområdet igång. Det är mycket skog som skall avverkas. Riktigt mycket. Gösta
skänker allt virke till klubben. Han tycker det räcker om han får ett vedlass kört hem på gården. 2,5
månader efter byggstart är banorna grovbrutna. När Nuttevalsen körs i december samma år, körs en
av specialsträckorna i Lungre.
Under hösten bildas en arbetsgrupp för att styra byggnationerna. Ordförande är Gunnar Dahl. I
gruppen ingår fritidschefen Arne Lööf och några ledamöter ur fritidsnämnden. Sten Lindblom,FFNS,
blir ansvarig för projektering och jag får ansvaret för byggnationerna och ekonomisk uppföljning.
Från nu och framåt blir det många möten. Oftast ett/månad. Tydligen så tyckte nämnden att vi skötte
oss och gjorde ett gott arbete. De 2,8 miljonerna som avsattes till projektet, avsåg ersättning för
maskinkostnader och materiel. Ett antal tilläggsanslag godkänndes och när det var dags för invigning
hade anslagen ökat till 3,2 mille.

Under våren och sommaren 1982 är det mycket intensivt arbete på banan. Första byggnaderna
kommer på plats. Fd taxigaraget i Lit blir garage vid startplattan. En av BPAs byggbaracker blir
folkracesekretariat. Folkracebanan grusas och avspärrningar byggs. Ett år efter byggstart så är
folkracebanan besiktigad och godkänd av Svenska Bilsportförbundet. Första tävlingarna planeras till
november. Under en helg ska det köras publikfria tävlingar i folkrace och rally. Nu börjar en riktigt
jobbig tid för JMKs entusiaster. Polisens handläggare av motortävlingar, tolkar reglementet på sitt
eget sätt och avslår ansökningarna. Motiveringen är att området inte är riktigt inhägnat. Detta beslut
resulterar i många tappade sugar och allting står stilla ett halvår.
Klubben gör ett nytt försök nästa vår och efter påtryckningar från Bilsportförbundet och
Fritidskontort kommer så första tävlingstillståndet från polisen. Premiärtävlingen går den 4 juni 1983
och ytterligare fyra tävlingar hinner klubben köra under sommaren. Men det höll på att bli ett stort
problem till premiärtävlingen. Startplattan skulle inte hinna asfalteras. Markentreprenören var
överhopad med jobb. Med lite påtryckning löstes problemet. Tävlingsprogrammet trycktes
rekordsnabbt denna gång. Var klart redan på måndag i tävlingsveckan. När NCC fick se att
programmets baksida upptogs av en tackannons till asfaltläggarna för den fina startplattan, ja då blev
det fart på ”Jannes pojkar”.
Under sommaren tar även bygget av miniracing- och speedwaybanan fart. Miniracingbanan blir klar
för asfaltering under hösten. Beläggningsarbetena får vänta till våren därpå och då asfalteras norra
Sveriges läckraste MR-bana. På speedwayområdet blir det problem. Markens bärighet är allt för
dålig, så man måste gräv ur mängder med myrjord. Det som från början såg ut att bli oförutsedda
kostnader, räddades av schaktentreprenören Sven Karlbäck till att bli intäkter. Sven tog dit ett
sorteringsverk och körde dit en massa sand. Blandning av myrjord och sand såldes som prima
matjord för mycket pengar. Problemen kom senare. Nu behövdes stora mängder fyllnadsmassor och
det var bristvara. Det hela löste sig när biografen Röda Kvarn skulle rivas. Nisse Anderssons Åkeri
körde dit rivningsmassorna. Några tusen kubikmeter sten och tegel i gropen gjorde susen. Äntligen
kom speedwayområdet upp i planerad nivå.
Tredje byggnaden som kom till Lungre, var servicehuset. Huset hade tjänstgjort som Televerkets
kontor i Odenskog. Dom skulle bygga nytt och Nisse Andersson var ansvarig för rivning. Hos Nisse
jobbade ”Lill-Gunnar” Karlsson. Han såg direkt vilket perfekt servicehus gamla telekontoret skulle bli.
Hos Nisse Andersson jobbade länets säkraste husflyttartrio. Lillen i traktorn eller trailern och med
Göran och Weine i två riktigt stora mobilkranar. Den trojkan plus ett dussin hantlangare från
klubben, såg till att det tog endast tre dagar innan huset stad i Lungre. Och då hade huset lyfts över
en tolv meter hög björkallé. Flytten gjordes mitt i natten och gick otroligt smärtfritt. Bara två
vägmärken behövde flyttas och endast en bil fick stanna och vänta på möte. För det var svårt att
mötas efter den sju meter breda Stuguvägen. Huset var nämligen nio meter brett. Hus och transport
kostade 25 000:-. En skälig summa för en byggnad på 130 m2.
Matjordsförsäljningen var som tidigare nämnts en fin inkomstkälla. Ett annat arbete som ändrades
från kostnad till intäkt, var byggandet av anslutningsvägen till 87:an. En kvarts hektar med grov
granskog skulle avverkas för väglinjen. En väglinje som låg på kommunens mark. Avverkningen skulle
bli ett jättejobb för klubbens medlemmar men det löste sig enkelt. Norrskog skulle ha en skogsdag
med bland annat visning av olika skogsmaskiner. Dom fick erbjudandet att avverka väglinjen om dom
lade upp virket snyggt och prydligt på vår plan. Dessutom fick dom hyra servicehuset som
serveringslokal. Klubben sålde virket och tillsammans med hyran blev det ett netto på 42 000:-. Inte
illa för den avverkningen.

Sedan följer många år med mycket arbete och många tävlingar. Nya byggnader kommer på plats och
servicen för de tävlande utökas. Trotjänarna lägger oftast ner en semestervecka i Lungre, förutom all
tid före, under och efter en tävling. Att namnge alla duktiga är ogörligt. Även om listan skulle göras
riktigt lång, så blir säkert någon glömd och det skulle vara tråkigt.
Ett av de viktigare uppdragen inför ett planerat arbete, var att låna de maskiner som behövdes.
Kanske viktigare ändå, var att se till att lånad utrustning återlämnades på avtalad tid. Om inte det
sköttes, ja då var det meningslöst att komma tillbaka. Först på önskelistan stod under början av
byggtiden en egen traktor. Nisse Anderssons Åkeri hjälpte oss så långt det var möjligt, men även där
var ibland alla maskiner upptagna även på helgerna.
Från 1981 var Roger Amrén ordförande i klubben. Roger hade sitt arbete på NNP Maskin. Där gjord
Roger ett riktigt kap. En av NNPs kunder fick stora betalningsproblem och klubben fick överta
restskulden på en relativt fräsch lastmaskin, Volvo BM 846. Med egen traktor, blev det avsevärt
mycket enklare att jobba i Lungre.
Nytt årtusende firas med nya och välkomna grannar. När Jämthalka beslutar bygga halkövningsbana,
blev det betydligt mer liv och rörelse i området. Och det behövdes, för det hade varit många inbrott
när JMK var ensam på området.
En bit på 2000 är det så dags för nästa stora byggprojekt på Motorstadion. Gocartbana, servicehus
och vandrarhem. Tre stora saker där jag inte var delaktig i någon större omfattning. Vill därför att
någon mer lämpad dokumenterar dessa objekt.
Sture Persson