Unikt är ett ord som ibland missbrukas. Nu tycker jag det finns anledning att använda uttrycket. Visst var det ett unikt Reaxcer Rally vi kunde bjuda på sista helgen i februari. Unika vägar och unik uppslutning av ortsbefolkning runt tävlingsområdet.
Jag har hållit på med rallytävlingar ett antal år. När jag var funktionär första gången, hade vi vänster-trafik i Sverige. Med andra ord, så har jag sett en och annan skogsbilväg i Jämtland. För tjugo år sedan och mer, var Jämtlands MK flitiga gäster i Häggenås med omnejd. Då på korta och lite knöliga sträckor. Nu hade jag fått rapport om att vägarna var uppfräschade, förlängda och hade fått nya broar över Örån. När vi rekade området förra sommaren, var David Arhusiander med. David har mångårig erfarenhet som co-driver, från många mästerskapstävlingar ända upp till VM-nivå. Davids kommentar när vi kom till ett av sträckmålen, glömmer jag aldrig. – ”Man är ganska torr i munnen, när man kommer hit.” Då blev jag övertygad, om att vi var på så att säga rätt väg. Även övriga sträckor hade samma karaktär. På några timmar hade vi tittat på en unik tävlingsbana, med 60 % andel specialsträckor. Då var det bara att åka hem och sammanställa en tävlingsansökan. Vi bestämde att detta borde bli en perfekt inledning på vintersäsongen. 14 januari. Ett stort problem som rallyarrangör i Jämtland, är att locka deltagare så att det blir täckning i budgeten. Det löste sig då både MAS rallycup och Rallyklassikerna blev intresserade.
Nu började ett idogt arbete i början av december med att preparera vägarna. Det blev många dagar i traktorn, med däcksladden på släp. En sak saknades. Plusgrader. Meterologen lovade gång på gång, att det skulle bli tö. Men som ni vet, meteorologen han en luring, en riktig luring. Vid årsskiftet, kunde vi konstatera att banan bara bestod av hårdpackad snö. Underlaget var för dåligt och det var bara att flytta tävlingen. Vi ville varken ha missnöjda tävlande eller markägare. Nu ställdes allt arbete på vänt några veckor. Sedan kom snön. Och det i mängder. Det plogades var och varannan dag, men någon tö blev det inte. Inte förrän två veckor före nya tävlingsdatumet blev det ordentligt varmt. Det töade kopiöst och i rätt timme kunde vi ut och trampa. Christer Kopka kom med trampbilen, ett unikt ekipage som är värt några ord. En sprillans ny Volvo FH 750 med ett välfyllt snöflak i format XXL. Trampbilen vägde 31,3 ton. Utan Christers insats hade det inte blivit någon tävling.
När det så var tävlingsdags, var hela bygden på fötterna. Intresseföreningen och Hembygdsförening i Häggenås,skötte om HQ med all markservice inklusive välplogad serviceplats. Österåsens Byalag ansvarade för publikplatsen på sista sträckan. Tyvärr så litade de inte på mig, när det gällde publikintresset. Parkeringen var överfull på 0-tid. Hamburgerlådorna räckte inte till, så det blev en brandkårs-utryckning till närliggande mataffärer. Där länsades hyllorna på allt som var grillbart. På kvällen hade byalaget after rally med pub.
Kanske det är på plats med några ord om de tävlande. Jag hade satsat halva pensionen på att V4-åkarna Tommy Wikström eller Gunnar Fredriksson skulle ta bli snabbaste Rallyklassiker. Gunnar tappade mycket till Tommy på SS 1. På SS 2 var Gunnar snabbast men på trean blev det en torktumlarfärd. Over and out för Gunnar. Blev nu Tommy snabbaste klassiker? Icke. Håkan och Laila Suld var drygt tjuga sekunder före i en Volvo 242. Hur är det möjligt på denna vägkaraktär?
Bland de moderna bilarna blev det öppet mål för Jonas Åkesson och Maja Bengtsson. Sex sträcksegrar av sex möjliga. Med välanvända däck och en förkylning på gång, var Stig Andervang nästa två minuter efter.
Arrangörsstaben kommer länge att minnas Majas tackmail:
”Hälsa alla i klubben från mig, Jonas och Team Nybe att det var otroligt värt att åka de 103 milen upp till er; det gör vi gärna igen! Superbra arrangemang, otroligt trevliga funktionärer och mycket roliga & bra vägar! Stort tack för det – vi kommer gärna tillbaks.”
Maja är inte bara duktig co-driver, hon kan även komponera en trevlig bild på sig själv och Jonas.
Bland de tvåhjulsdrivna var B-förarna Viktor Karlsson, Jämtlands MK och Mikael Gullinder, SMK Sundsvall snabbast. Fick till och med samma sluttid. Viktor var några sekunder före på ettan och tog därmed hem segern. Någon tänker säkert att Viktor åkte på hemmavägar och hade en fördel. Nu är det så att Viktor var sju år senast vi körde på de här vägarna och Viktor kör onotat. Är det någon son tänker att Viktors prestation var unik?
Tack vare stor hjälp från grannklubbarna fick jag också vara med och busa. Ett tungt lass i tävlingsstaben, drog folk från motorklubbarna i Föllinge, Krokom, Offerdal, Ragundadalen, Stugun och Strömsund. Resultatsammanställningen kan vi tacka Litsbygdens skidklubb för.
Min prestation kan sammanfattas i ett första varv med tre fungerande tändkablar och en havererad växellåda på sista sträckan. V4:an av årsmodell 1973 och med samma ägare sedan den var ny, börjar snart sjunga på sista versen…
Ha´de´
n´Sture